Jag tänker på hur olika platser relaterar till varandra

Jag tänker på hur olika platser relaterar till varandra. Och hur ett slags kollektiv kan byggas utan att dela just en fysisk geografi.

Jag bor på landet, i en by, och jag flyttade hit tjugotolv – mycket för att vara närmre en skog, som blev en bokskog mellan Herrljunga och Borås. Och för att vara längre ifrån anonymiteten i en stad, som jag har svårt att relatera till. Jag har vänner och grannar nära som delar många av mina perspektiv och intressen, som jag ger till och får av. Men jag saknar också en hel del, ibland mer,
jag gillar att skapa sammanhang för konst och kultur och jag gillar att prata om, vända om, vrida till normer och förväntningar och så kallade sanningar. Hur dessa påverkar och hur de relaterar till där vi är, platser. Jag gillar att interagera med samhälle och omgivning, världen och det som rör sig inuti och mellan människor.

Det får jag inte alltid utlopp för precis där jag bor,
det tror jag ingen får utlopp för precis bara på en plats – kanske blir just det tydligare på en landsbygd. Därför är sammanhang som sträcker sig över geografiska gränser viktigt, jag behöver träffa människor fysiskt – på deras platser, och jag behöver vara på mina platser med andra människor och deras blickar och kroppar.

Jag behöver dela det jag har och gör med många, och låta det som är mig närmast möta det som – geografiskt och sinnligt – finns på andra platser och i andra rum.

Jag tänker på hur berättelser skapas, hur vi skrivs in i berättelser skapade utifrån föreställningar, förväntningar, fördomar. Och hur vi skapar eller kan skapa nya berättelser, skriva historier och skriva in oss i historian. Hur vi kan skapa nya berättelser där de förutsatta föreställningarna är andra, mer diversifierade, bredare och fler.

För mig spelar det alltså en stor roll att veta att någon annan, på en annan plats jobbar med samma frågor eller projekt som jag – då blir det som är mitt, mina rum, vidgade till att röra sig i Mollaryd, i Tirana, i Ånge, i Haninge, i Gränna, i Belgrad, i Warszawa – och det är mäktigt. Och viktigt tänker jag mig, när gränserna dras skarpare och konkurrensen ökar och världen, värden blir mer och mer styrda av en marknad, när liven kommersialiseras och människorna som är de där liven sätts i polemik med varandra. Jag vill mer och annat,
och att då jobba över gränser på de enklaste rakaste sätt är en av de viktigaste bitarna i mitt vara och skapande. Jag vill vara del av och skapa fågelvägar och krångliga stigar mellan platser – digitalt, fysiskt. Genom berättelser och möten, till exempel.

Jag vill längta till platser, och jag vill låta den längtan styra tankar och handlingar. Liksom låta min längtan möta andra personers längtan och se vad som sker när de möts, här och där. Att leka med det geografiskt gränsfria och vara i direkt kontakt med människor som både delar och inte delar mina fysiska rum. Att låta kropparna flyta omkring och ta fysisk form tillsammans.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s