Hela landet ska queera

Hela landet ska queera

Jag får ofta frågan hur det är att vara normkritiker och normbrytare på landsbygden, och landar ofta i en sanning som jag tycker gör saken tydlig: en människas identitet och intressen och uttryck är bra mycket mer komplexa än att snävas till att bara gälla ett visst kön, en viss sexuell identitet, en viss typ av kärleksrelationer, en viss geografisk plats. Möjligheterna att vara hela sig själv skiljer sig dock, och där – just när det gäller geografi – så ligger storstadsnormen och heteronormen som två stora hinder, att överbrygga.

Tillsammans med andra driver jag nätverket queer*bygd – en samling människor som har gemensamt att vi har erfarenheter och vi har tänkt, vill veta mer om och tänka vidare kring hur queer organisering på bygd kan gå till och se ut. Vi vill skapa saker tillsammans, lyfta frågorna kring vilka normer som styr oss och bredda begreppet queer så att det inte bara definieras i storstan. Och inte bara existerar där. Vi vill och kan låta platsernas förutsättningar spela roll och vidga vad en plats kan innehålla och innebära för människor.

I nätverket finns ett intresse och ett behov av att samlas, även om vi bor och verkar långt ifrån varandra. Det behovet tror jag är tydligare i periferier, både geografiska sådana och periferier definierade av tillexempel socioekonomiska möjligheter, intressen, identiteter – med mera. För mig spelar det stor roll att veta att någon annan, på en annan plats jobbar med samma frågor eller projekt som jag – då blir det som är mitt, mina rum, vidgade – och det är mäktigt. Och viktigt tänker jag mig, med korsade gränser och krossade murar, som att skapa fågelvägar och krångliga stigar mellan platser – digitalt, fysiskt. Genom berättelser och möten som rör sig utanför heteronormen – med allt vad den innebär. Queer*bygd kan alltså ses som en del av en rörelse som vill möjliggöra kul och bra sätt att leva och göra på platser som inte är i centrum. På många sätt liknar det rörelsen som finns inom RFSL men också rörelserna som finns inom bygdegårdsrörelsen, eller arbetet som drivs inom folkets hus och parker, eller landsbygdsutvecklingens alla föreningar och nätverk, och så vidare. Många av de senare gruppernas sammanhang är också normbrytande, men dras dessvärre ofta med en heteronormativ och parnormativ syn på utvecklingen av och möjligheterna på en plats.

En av de vanligaste tankarna här, just nu: hur skapas berättelser och hur skrivs vi in i berättelser, skapade utifrån föreställningar, förväntningar, fördomar? Hur skapar vi eller kan skapa nya berättelser, skriva historier och skriva in oss i historien? Hur kan vi skapa nya berättelser där de förutsatta föreställningarna är andra, mer diversifierade, bredare och fler?

När förväntningarna, som ligger med sin gråa förenklande filt över människors komplexitet, krockar med alla möjligheter som vi har i att vara människor, handlar det om strukturer, strukturer som ger rum för nedpropriterade platser att föda fler utsatta och nedprioriterade personer och perspektiv – om det så gäller sexualitet, kön, klass, bakgrund, språk, funktion eller något helt annat. En aktiv landsbygdsrörelse såväl som en aktiv hbtq+rörelse måste handla om att bryta de utsattheterna, om hela landet ska leva måste också hela landet queera.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s